måndag tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag
denna vecka kommer att vara i ett tufft tempo... skönt!
måndag baka tårtbottnar ute lek med småkillarna boxning på kvällen
tisdag redovisning med stora i skolan baka tårtbottnar handla till mousser (hallon passionsfrukt)baka cupcakes
onsdag utflykt med småkillarna matsäck ska med... skolfestival på kvällen
torsdag pannkaksdagen fixa tipspromenaden klart ridning på kvällen
fredag göra mousser till tårtorna fylla täcka tårtorna
lördag simträning med stora- leverera tårtorna dekorera bygga upp den
söndag hopptävling med stora tösen dop på andra sidan stan körtid ca 1 tim baka mera cupcakes för nästa veckas tipspromenad sen var det vist morsdag också :-)
kanske inte ser så mycket ut för världen men då ska ju tvätten jagas och maten fixas också...
Det blir nog toppen bra!
sen var det ju det här med skolan, himla trist att det ska behöva bli en höna av en fjäder... helt klart är ju att det sk protokollet skrevs när hon var arg och det kan jag tycka är riktigt oproffsigt.
Hon ska ju ändå vara en vuxen förebild ganska många timmar om dagen för mitt barn!
trist är nog det enda jag kommer på nu, känns lite över för min del tänker inte lägga mer energi på det iaf.
helgen har varit ganska lugn och skön stortösen hade en kompis som sov över fre-lör de är ju så stora så de skötter sig mest själva, de var på simträning sen bakade de en tårta och använde de mousser som blev kvar efter provsmakningen som jag hade på lör fm...
sen åkte de till klasskamraten och sov där lör-sön
söndag fick min underbara sambo den briljanta ideen att vi skulle ta en promenad. Jag var inte riktigt på eftersom det regnat hela natten och större delen av fm och att det dessutom fortfarande hängde regn i luften...
Nåväl! Vi tog iaf en promenad vi två små killarna och farfar...
kom så långt som möjligt kändes det hemifrån när himlen bestämde sig för att öppna sig och dränka oss med vatten
Kommer inte ihåg när jag blev såååå blött sist ute i regnet :-)
Jag var blött ända in på kroppen!
Man klär barnen bra iaf det är väl iaf ngt! De var torra och varma och det är väl iaf huvudsaken!
nä om man skulle gå ut och starta trimmern med småkillarna?
eller hänga tvätten
eller bara njuta av solen :-)
over and out
måndag baka tårtbottnar ute lek med småkillarna boxning på kvällen
tisdag redovisning med stora i skolan baka tårtbottnar handla till mousser (hallon passionsfrukt)baka cupcakes
onsdag utflykt med småkillarna matsäck ska med... skolfestival på kvällen
torsdag pannkaksdagen fixa tipspromenaden klart ridning på kvällen
fredag göra mousser till tårtorna fylla täcka tårtorna
lördag simträning med stora- leverera tårtorna dekorera bygga upp den
söndag hopptävling med stora tösen dop på andra sidan stan körtid ca 1 tim baka mera cupcakes för nästa veckas tipspromenad sen var det vist morsdag också :-)
kanske inte ser så mycket ut för världen men då ska ju tvätten jagas och maten fixas också...
Det blir nog toppen bra!
sen var det ju det här med skolan, himla trist att det ska behöva bli en höna av en fjäder... helt klart är ju att det sk protokollet skrevs när hon var arg och det kan jag tycka är riktigt oproffsigt.
Hon ska ju ändå vara en vuxen förebild ganska många timmar om dagen för mitt barn!
trist är nog det enda jag kommer på nu, känns lite över för min del tänker inte lägga mer energi på det iaf.
helgen har varit ganska lugn och skön stortösen hade en kompis som sov över fre-lör de är ju så stora så de skötter sig mest själva, de var på simträning sen bakade de en tårta och använde de mousser som blev kvar efter provsmakningen som jag hade på lör fm...
sen åkte de till klasskamraten och sov där lör-sön
söndag fick min underbara sambo den briljanta ideen att vi skulle ta en promenad. Jag var inte riktigt på eftersom det regnat hela natten och större delen av fm och att det dessutom fortfarande hängde regn i luften...
Nåväl! Vi tog iaf en promenad vi två små killarna och farfar...
kom så långt som möjligt kändes det hemifrån när himlen bestämde sig för att öppna sig och dränka oss med vatten
Kommer inte ihåg när jag blev såååå blött sist ute i regnet :-)
Jag var blött ända in på kroppen!
Man klär barnen bra iaf det är väl iaf ngt! De var torra och varma och det är väl iaf huvudsaken!
nä om man skulle gå ut och starta trimmern med småkillarna?
eller hänga tvätten
eller bara njuta av solen :-)
over and out
SMS-inlägg
SMS-inlägg
SMS-inlägg
funderar...
i våran skola har man tvärgrupper där man är runt 3-5 föräldrar i gruppen... man träffas som familje grupp pratar om saker man vill ta upp, sen tar en representant för gruppen upp detta på ett tvärgrupps möte med läraren....
i måndags hade vi då ett möte med läraren... det kom upp en del säkerligen för läraren obekväma punkter.
läraren blev arg och vass bytte ton och nivå på sitt tal... hon blev med andra ord arg för att det kom upp saker som hon uppenbarligen inte kunde hantera
jag påpekade att det inte fanns ngn som helst anledning att brusa upp över en punkt och bli otrevlig sa att det är ju bara en åsikt man kan bara ta den till sig och fundera på om det finns ngt värde i den och hantera det proffsigt...
för det var ju mott mig hon brusade... kan tycka att om man brusar så lätt för en åsikt vad ska hon inte då göra med våra barn?
sen gavs det aldrig chansen för ngn annan förälder att föra protokoll över mötet hon tog det hon frågade inte ens...
resultatet blev iaf att hon skickade ut det sk protokollet
snarare ett personligt brev där huvudpoängen var tyck synd om mig alla var så elaka!
i protokollet/brevet saknades massor av det som togs upp!
undrar då om man slutar lyssna, gör hon det även med våra barn... när hon har hört det on tycker så verkar det som att resten inte ens går in... kan känna att det då skapar en ganska orättvis bild av händelseförloppet..
för det som är anklagad har ingen chans att överhuvudtaget säga annat!
sen är det väl brukligt att när protokoll är skrivna skicka det till samtliga mötes närvarande för justering!
detta hände ju inte så klart...
är det samma för våra barn i detta lägge...
litar man blint på den som kommer med skvaller/angivelser...
hade detta hänt i vuxen världen hade facket och en helbunt med olika instansers ombud varit med direkt
det hade varit en massiv rörelse av möten med berörda parter...
fler tankar kommer...
i måndags hade vi då ett möte med läraren... det kom upp en del säkerligen för läraren obekväma punkter.
läraren blev arg och vass bytte ton och nivå på sitt tal... hon blev med andra ord arg för att det kom upp saker som hon uppenbarligen inte kunde hantera
jag påpekade att det inte fanns ngn som helst anledning att brusa upp över en punkt och bli otrevlig sa att det är ju bara en åsikt man kan bara ta den till sig och fundera på om det finns ngt värde i den och hantera det proffsigt...
för det var ju mott mig hon brusade... kan tycka att om man brusar så lätt för en åsikt vad ska hon inte då göra med våra barn?
sen gavs det aldrig chansen för ngn annan förälder att föra protokoll över mötet hon tog det hon frågade inte ens...
resultatet blev iaf att hon skickade ut det sk protokollet
snarare ett personligt brev där huvudpoängen var tyck synd om mig alla var så elaka!
i protokollet/brevet saknades massor av det som togs upp!
undrar då om man slutar lyssna, gör hon det även med våra barn... när hon har hört det on tycker så verkar det som att resten inte ens går in... kan känna att det då skapar en ganska orättvis bild av händelseförloppet..
för det som är anklagad har ingen chans att överhuvudtaget säga annat!
sen är det väl brukligt att när protokoll är skrivna skicka det till samtliga mötes närvarande för justering!
detta hände ju inte så klart...
är det samma för våra barn i detta lägge...
litar man blint på den som kommer med skvaller/angivelser...
hade detta hänt i vuxen världen hade facket och en helbunt med olika instansers ombud varit med direkt
det hade varit en massiv rörelse av möten med berörda parter...
fler tankar kommer...
lärare
det här kommer bara vara hur jag ser saken och inget annat...
på våran skola finns en lärare hon är bra på mycket men oxå väldigt dålig på visa saker!
jag har kommit på att jag i veckobrev efter veckobrev får läsa om att killarna eller rättare sagt några killar hittar på saker och det händer saker... alltid med negativ klang. detta har gjort mig som ändå är tjej mamma upprörd, tycker att om man ska fokusera så mycket på det negativa så borde man väl åtminstonde fokusera på det positiva dubbelt upp....
jag tror oxå att det blir legetimt att jaga dessa killar samt söka fel hos dem...
som man sen kan skvallra om i klassen har det blivit ett angiveri system där den som skvallrar belönas med bio biljetter....
sen förstår jag inte riktigt syftet med att jag som tjej mamma ständigt ska läsa detta negativa-om jag ska läsa det negativa om killarna så vill jag att det ska vara jämnlikt och att det isf oxå ska inkludera tjejerna och allt som rör deras värld för där är det ju minst lika turbulent.... men det får vi alldrig läsa!
veckobrevet är till för att vi som föräldrar ska kunna ha koll på allt man gjort iskolan i läroväg samt vad som kommer som läxa för nästkommande vecka.
och ja info om hur det ser ut i klassen!
en tanke som hela tiden slår mig är om man som vuxen får hänga ut dessa skälla och skrika och anklaga vad sänder det då för signaler till resten av klassen ang dessa killar!
säger det inte att det är ok att alltid klanka ner och punktmarkera dessa...
jag måste undra om det är ett misslyckande som lärare när man inte får den ordning som man vill ha?
är det då inte dags att kanske eller iaf fundera på att bytta strategi runt dessa?
läste detta ab Kay Pollak
Ett Mirakel
Vad händer när jag medvetet och aktivt söker efter det goda och fantastiska i en annan människa?
Det som följer låter som en saga.Det är ändå en sann berättelse:
Det var en gång en skola...
...när det kom en besökare till skolan kunde hon i allmänhet redan efter en dag peka ut de barn som var "problembarn". De syntes på skolgården.De syntes i korridorerna. De syntes i klassrummen. De var lätta att identifiera.De var ungefär tio stycken.
Redan efter några dagar på skolan kunde hon också namnen på dessa tio barn.
Namnen på de som hade störst problem.
På de tio som befann sig"längst ut på randen".
I den värsta farozonen.
En gång kom till den här skolan en lärare med ett nytt och annorlunda tänkande. Hon lätt en fotograf ta ett vackert foto av vart och ett av dessa tio barn.
Och förstorade dessa foton. Sedan samlade hon alla vuxna som arbetade på skolan.
Hela personalen.
Hon valde ett foto av ett av barnen och satte upp det så att alla kunde se det.
I tystnad fick alla en stund se på ansiktet.
Hon introducerade sedan en övning där var och en i tur och ordning fick säga en sak som var fantastisk och positiv om just detta barn.
Man gick hela laget runt.
Skolsköterskan berättade om "Jennifer" att hon ofta kom till hennes mottagning.Hon pratar alltid så väl om sin lilla syster, sa skolsköterskan.
Engelskaläraren berättade att "Jennifer" kunde så många sånger på engelska osv...
Alla sa en sak eller fler om någon ville det. Alla fokuserade sina tankar enbart på Jennifer`s storhet.
Så gick man till nästa foto. Det var en pojke "Tomas".. samma procedur upprepades.
Varje bild, varje ansikte,det kunde alla efteråt vittna om,förändrades inför deras ögon
På den skolan skedde ett mirakel.Nästa dag en vuxen mötte just Jennifer i en korridor strålade den vuxne ut helt nya känslor. Andra signaler sändes ut.(De vuxna hade mindre rädsla och framför allt mindre skuld) Många fler leenden möte dessa tio barn.
För Jennifer och för alla de andra , blev det ny luft att andas.
Jag kan inte ändra världen.
Vad jag kan ändra är mitt sätt att se världen.
Då ändras också världen.
VAD skulle hända med klassen om man bara testade?
jag tror på storheten hos varje elev
jag vet att alla ärunderbara fantastiska och fina
jag har haft dessa sk problembarn hemma och mitt barn har varit hos dessa...
JAG SER INTE PROBLEMET!!!!!
men det kan ju vara för att jag sänder ut andra tankar och känslor kring desa
over and out
på våran skola finns en lärare hon är bra på mycket men oxå väldigt dålig på visa saker!
jag har kommit på att jag i veckobrev efter veckobrev får läsa om att killarna eller rättare sagt några killar hittar på saker och det händer saker... alltid med negativ klang. detta har gjort mig som ändå är tjej mamma upprörd, tycker att om man ska fokusera så mycket på det negativa så borde man väl åtminstonde fokusera på det positiva dubbelt upp....
jag tror oxå att det blir legetimt att jaga dessa killar samt söka fel hos dem...
som man sen kan skvallra om i klassen har det blivit ett angiveri system där den som skvallrar belönas med bio biljetter....
sen förstår jag inte riktigt syftet med att jag som tjej mamma ständigt ska läsa detta negativa-om jag ska läsa det negativa om killarna så vill jag att det ska vara jämnlikt och att det isf oxå ska inkludera tjejerna och allt som rör deras värld för där är det ju minst lika turbulent.... men det får vi alldrig läsa!
veckobrevet är till för att vi som föräldrar ska kunna ha koll på allt man gjort iskolan i läroväg samt vad som kommer som läxa för nästkommande vecka.
och ja info om hur det ser ut i klassen!
en tanke som hela tiden slår mig är om man som vuxen får hänga ut dessa skälla och skrika och anklaga vad sänder det då för signaler till resten av klassen ang dessa killar!
säger det inte att det är ok att alltid klanka ner och punktmarkera dessa...
jag måste undra om det är ett misslyckande som lärare när man inte får den ordning som man vill ha?
är det då inte dags att kanske eller iaf fundera på att bytta strategi runt dessa?
läste detta ab Kay Pollak
Ett Mirakel
Vad händer när jag medvetet och aktivt söker efter det goda och fantastiska i en annan människa?
Det som följer låter som en saga.Det är ändå en sann berättelse:
Det var en gång en skola...
...när det kom en besökare till skolan kunde hon i allmänhet redan efter en dag peka ut de barn som var "problembarn". De syntes på skolgården.De syntes i korridorerna. De syntes i klassrummen. De var lätta att identifiera.De var ungefär tio stycken.
Redan efter några dagar på skolan kunde hon också namnen på dessa tio barn.
Namnen på de som hade störst problem.
På de tio som befann sig"längst ut på randen".
I den värsta farozonen.
En gång kom till den här skolan en lärare med ett nytt och annorlunda tänkande. Hon lätt en fotograf ta ett vackert foto av vart och ett av dessa tio barn.
Och förstorade dessa foton. Sedan samlade hon alla vuxna som arbetade på skolan.
Hela personalen.
Hon valde ett foto av ett av barnen och satte upp det så att alla kunde se det.
I tystnad fick alla en stund se på ansiktet.
Hon introducerade sedan en övning där var och en i tur och ordning fick säga en sak som var fantastisk och positiv om just detta barn.
Man gick hela laget runt.
Skolsköterskan berättade om "Jennifer" att hon ofta kom till hennes mottagning.Hon pratar alltid så väl om sin lilla syster, sa skolsköterskan.
Engelskaläraren berättade att "Jennifer" kunde så många sånger på engelska osv...
Alla sa en sak eller fler om någon ville det. Alla fokuserade sina tankar enbart på Jennifer`s storhet.
Så gick man till nästa foto. Det var en pojke "Tomas".. samma procedur upprepades.
Varje bild, varje ansikte,det kunde alla efteråt vittna om,förändrades inför deras ögon
På den skolan skedde ett mirakel.Nästa dag en vuxen mötte just Jennifer i en korridor strålade den vuxne ut helt nya känslor. Andra signaler sändes ut.(De vuxna hade mindre rädsla och framför allt mindre skuld) Många fler leenden möte dessa tio barn.
För Jennifer och för alla de andra , blev det ny luft att andas.
Jag kan inte ändra världen.
Vad jag kan ändra är mitt sätt att se världen.
Då ändras också världen.
VAD skulle hända med klassen om man bara testade?
jag tror på storheten hos varje elev
jag vet att alla ärunderbara fantastiska och fina
jag har haft dessa sk problembarn hemma och mitt barn har varit hos dessa...
JAG SER INTE PROBLEMET!!!!!
men det kan ju vara för att jag sänder ut andra tankar och känslor kring desa
over and out
