lärare
det här kommer bara vara hur jag ser saken och inget annat...
på våran skola finns en lärare hon är bra på mycket men oxå väldigt dålig på visa saker!
jag har kommit på att jag i veckobrev efter veckobrev får läsa om att killarna eller rättare sagt några killar hittar på saker och det händer saker... alltid med negativ klang. detta har gjort mig som ändå är tjej mamma upprörd, tycker att om man ska fokusera så mycket på det negativa så borde man väl åtminstonde fokusera på det positiva dubbelt upp....
jag tror oxå att det blir legetimt att jaga dessa killar samt söka fel hos dem...
som man sen kan skvallra om i klassen har det blivit ett angiveri system där den som skvallrar belönas med bio biljetter....
sen förstår jag inte riktigt syftet med att jag som tjej mamma ständigt ska läsa detta negativa-om jag ska läsa det negativa om killarna så vill jag att det ska vara jämnlikt och att det isf oxå ska inkludera tjejerna och allt som rör deras värld för där är det ju minst lika turbulent.... men det får vi alldrig läsa!
veckobrevet är till för att vi som föräldrar ska kunna ha koll på allt man gjort iskolan i läroväg samt vad som kommer som läxa för nästkommande vecka.
och ja info om hur det ser ut i klassen!
en tanke som hela tiden slår mig är om man som vuxen får hänga ut dessa skälla och skrika och anklaga vad sänder det då för signaler till resten av klassen ang dessa killar!
säger det inte att det är ok att alltid klanka ner och punktmarkera dessa...
jag måste undra om det är ett misslyckande som lärare när man inte får den ordning som man vill ha?
är det då inte dags att kanske eller iaf fundera på att bytta strategi runt dessa?
läste detta ab Kay Pollak
Ett Mirakel
Vad händer när jag medvetet och aktivt söker efter det goda och fantastiska i en annan människa?
Det som följer låter som en saga.Det är ändå en sann berättelse:
Det var en gång en skola...
...när det kom en besökare till skolan kunde hon i allmänhet redan efter en dag peka ut de barn som var "problembarn". De syntes på skolgården.De syntes i korridorerna. De syntes i klassrummen. De var lätta att identifiera.De var ungefär tio stycken.
Redan efter några dagar på skolan kunde hon också namnen på dessa tio barn.
Namnen på de som hade störst problem.
På de tio som befann sig"längst ut på randen".
I den värsta farozonen.
En gång kom till den här skolan en lärare med ett nytt och annorlunda tänkande. Hon lätt en fotograf ta ett vackert foto av vart och ett av dessa tio barn.
Och förstorade dessa foton. Sedan samlade hon alla vuxna som arbetade på skolan.
Hela personalen.
Hon valde ett foto av ett av barnen och satte upp det så att alla kunde se det.
I tystnad fick alla en stund se på ansiktet.
Hon introducerade sedan en övning där var och en i tur och ordning fick säga en sak som var fantastisk och positiv om just detta barn.
Man gick hela laget runt.
Skolsköterskan berättade om "Jennifer" att hon ofta kom till hennes mottagning.Hon pratar alltid så väl om sin lilla syster, sa skolsköterskan.
Engelskaläraren berättade att "Jennifer" kunde så många sånger på engelska osv...
Alla sa en sak eller fler om någon ville det. Alla fokuserade sina tankar enbart på Jennifer`s storhet.
Så gick man till nästa foto. Det var en pojke "Tomas".. samma procedur upprepades.
Varje bild, varje ansikte,det kunde alla efteråt vittna om,förändrades inför deras ögon
På den skolan skedde ett mirakel.Nästa dag en vuxen mötte just Jennifer i en korridor strålade den vuxne ut helt nya känslor. Andra signaler sändes ut.(De vuxna hade mindre rädsla och framför allt mindre skuld) Många fler leenden möte dessa tio barn.
För Jennifer och för alla de andra , blev det ny luft att andas.
Jag kan inte ändra världen.
Vad jag kan ändra är mitt sätt att se världen.
Då ändras också världen.
VAD skulle hända med klassen om man bara testade?
jag tror på storheten hos varje elev
jag vet att alla ärunderbara fantastiska och fina
jag har haft dessa sk problembarn hemma och mitt barn har varit hos dessa...
JAG SER INTE PROBLEMET!!!!!
men det kan ju vara för att jag sänder ut andra tankar och känslor kring desa
over and out
på våran skola finns en lärare hon är bra på mycket men oxå väldigt dålig på visa saker!
jag har kommit på att jag i veckobrev efter veckobrev får läsa om att killarna eller rättare sagt några killar hittar på saker och det händer saker... alltid med negativ klang. detta har gjort mig som ändå är tjej mamma upprörd, tycker att om man ska fokusera så mycket på det negativa så borde man väl åtminstonde fokusera på det positiva dubbelt upp....
jag tror oxå att det blir legetimt att jaga dessa killar samt söka fel hos dem...
som man sen kan skvallra om i klassen har det blivit ett angiveri system där den som skvallrar belönas med bio biljetter....
sen förstår jag inte riktigt syftet med att jag som tjej mamma ständigt ska läsa detta negativa-om jag ska läsa det negativa om killarna så vill jag att det ska vara jämnlikt och att det isf oxå ska inkludera tjejerna och allt som rör deras värld för där är det ju minst lika turbulent.... men det får vi alldrig läsa!
veckobrevet är till för att vi som föräldrar ska kunna ha koll på allt man gjort iskolan i läroväg samt vad som kommer som läxa för nästkommande vecka.
och ja info om hur det ser ut i klassen!
en tanke som hela tiden slår mig är om man som vuxen får hänga ut dessa skälla och skrika och anklaga vad sänder det då för signaler till resten av klassen ang dessa killar!
säger det inte att det är ok att alltid klanka ner och punktmarkera dessa...
jag måste undra om det är ett misslyckande som lärare när man inte får den ordning som man vill ha?
är det då inte dags att kanske eller iaf fundera på att bytta strategi runt dessa?
läste detta ab Kay Pollak
Ett Mirakel
Vad händer när jag medvetet och aktivt söker efter det goda och fantastiska i en annan människa?
Det som följer låter som en saga.Det är ändå en sann berättelse:
Det var en gång en skola...
...när det kom en besökare till skolan kunde hon i allmänhet redan efter en dag peka ut de barn som var "problembarn". De syntes på skolgården.De syntes i korridorerna. De syntes i klassrummen. De var lätta att identifiera.De var ungefär tio stycken.
Redan efter några dagar på skolan kunde hon också namnen på dessa tio barn.
Namnen på de som hade störst problem.
På de tio som befann sig"längst ut på randen".
I den värsta farozonen.
En gång kom till den här skolan en lärare med ett nytt och annorlunda tänkande. Hon lätt en fotograf ta ett vackert foto av vart och ett av dessa tio barn.
Och förstorade dessa foton. Sedan samlade hon alla vuxna som arbetade på skolan.
Hela personalen.
Hon valde ett foto av ett av barnen och satte upp det så att alla kunde se det.
I tystnad fick alla en stund se på ansiktet.
Hon introducerade sedan en övning där var och en i tur och ordning fick säga en sak som var fantastisk och positiv om just detta barn.
Man gick hela laget runt.
Skolsköterskan berättade om "Jennifer" att hon ofta kom till hennes mottagning.Hon pratar alltid så väl om sin lilla syster, sa skolsköterskan.
Engelskaläraren berättade att "Jennifer" kunde så många sånger på engelska osv...
Alla sa en sak eller fler om någon ville det. Alla fokuserade sina tankar enbart på Jennifer`s storhet.
Så gick man till nästa foto. Det var en pojke "Tomas".. samma procedur upprepades.
Varje bild, varje ansikte,det kunde alla efteråt vittna om,förändrades inför deras ögon
På den skolan skedde ett mirakel.Nästa dag en vuxen mötte just Jennifer i en korridor strålade den vuxne ut helt nya känslor. Andra signaler sändes ut.(De vuxna hade mindre rädsla och framför allt mindre skuld) Många fler leenden möte dessa tio barn.
För Jennifer och för alla de andra , blev det ny luft att andas.
Jag kan inte ändra världen.
Vad jag kan ändra är mitt sätt att se världen.
Då ändras också världen.
VAD skulle hända med klassen om man bara testade?
jag tror på storheten hos varje elev
jag vet att alla ärunderbara fantastiska och fina
jag har haft dessa sk problembarn hemma och mitt barn har varit hos dessa...
JAG SER INTE PROBLEMET!!!!!
men det kan ju vara för att jag sänder ut andra tankar och känslor kring desa
over and out
Kommentarer
Trackback
